img-book

Diplomatens sista depesch

AV: MOLANDER, JOHAN

Vad är bakgrunden till Sveriges Rysslandspolitik? Hur kunde ledande socialdemokrater jämställa Warszawapaktens diktaturer med NATO:s demokratier?  Efter ett långt liv på toppnivåer i rikets tjänst sammanfattar Johan Molander sina erfarenheter av svensk utrikespolitik, våra internationella relationer – inte minst med Ryssland – och från förhandlingsbord där debattens vågor stundtals gått höga kring sådant som kärnvapeninspektioner, landminor och mänskliga rättigheter. Han pekar på naiva element i den svenska rysslandpolitiken, beskriver på vilket sätt den klassiska svenska nedrustningspolitiken ibland motverkat sitt syfte och kritiserar politiseringen av ämbetsmannarollen.
Carl Bildt hyllar boken och skriver: ”En elegant inifrån-skildring av utrikespolitikens och diplomatins verkliga värld … En vädjan om att ta vår säkerhetspolitik på allvar.”

4408 KATEGORI: BIOGRAFI SAMHÄLLSENGAGEMANG
MÖT FÖRFATTAREN
avatar-author

Johan Molander växte upp i Stockholm i en familjemiljö präglad av böcker, film och teater. Efter akademiska examina både i humaniora och juridik anställdes han blott 24 år gammal vid Utrikesdepartementet. Diplomatyrket förde honom under 40 år till Moskva, Mexiko, Helsingfors, Wien, Genève, New York och Bagdad både i egenskap av svensk diplomat och tjänstledig för uppdrag i FN och IAEA. Han kom att fördjupa sig i vårt förhållande till Ryssland, folkrätt och mänskliga rättigheter och gjorde sig även känd som en skicklig förhandlare i multilaterala fora. Detta ledde till ett antal internationella ordförandeuppdrag. Efter pensioneringen har han fått en hederstjänst vid hovet som överceremonimästare.

BÖCKER AV MOLANDER, JOHAN
About This Book
Overview

Vad är bakgrunden till Sveriges Rysslandspolitik? Hur kunde ledande socialdemokrater jämställa Warszawapaktens diktaturer med NATO:s demokratier?  Efter ett långt liv på toppnivåer i rikets tjänst sammanfattar Johan Molander sina erfarenheter av svensk utrikespolitik, våra internationella relationer – inte minst med Ryssland – och från förhandlingsbord där debattens vågor stundtals gått höga kring sådant som kärnvapeninspektioner, landminor och mänskliga rättigheter. Han pekar på naiva element i den svenska rysslandpolitiken, beskriver på vilket sätt den klassiska svenska nedrustningspolitiken ibland motverkat sitt syfte och kritiserar politiseringen av ämbetsmannarollen.
Carl Bildt hyllar boken och skriver: ”En elegant inifrån-skildring av utrikespolitikens och diplomatins verkliga värld … En vädjan om att ta vår säkerhetspolitik på allvar.”

Utdrag ur boken:

”Mellan Glion och Caux fanns en märklig koloni av ryssar ur den första emigrationen. Det var idel rysk aristokrati, vad som i Sovjet kallades ”före-detta-människor” (byvsjye ljudi). De bodde i ett slags penionat vid namn Villa Ribeaupierre, som ägdes och förestods av den gamla furstinnan Kantakuzina, som varit hovdam. På somrarna kom hela familjer med namn som Bagration, Sjeremetev, Narysjkin eller Stolypin dit från så skilda håll som USA, Sydafrika, Frankrike och Tyskland.

Det låg något vemodigt över människorna i Villa Ribeaupierre. Furstinnans äldste son Nikolaj – som väl då var i 60-års-åldern – hade livnärt sig som språklärare vid en schweizisk flickpension. En dag såg jag honom på en bänk vid den lilla stationen till den smalspåriga bergbanan, funikulären, mellan Territet och Glion blickande ut över Genève-sjön. Jag hälsade och undrade om han väntade på någon. ” Nej” sade han långsamt ”jag väntar bara på att tiden skall gå”. I sanning en tjechovsk replik.”